Tullingsås Jaktlag

Har varit dålig att skriva inlägg den senaste tiden, detta pga oturen med stolpe ut hela tiden då det gäller jaktlyckan de senasta två helgerna. Våra hundar får tag i älg men det slutar hela tiden med att vi hämtar hem hundarna hos grannlagen. Nu i helgen sköts det en kalv för Rambo hos ett av grannlagen. Förra helgen var Rambo (Kea:s hund) borta i två dygn innan han återkom, varför vi inte fann honom tidigare berodde på att pejlutrustningen slutade att fungera. Sista helgen med jaktlycka var då våra vänner från Blekinge var här och såg till att vi fick kött i våra baljor. P-O sköt en tjur som gick undan, men som sedan Stefan fällde efter ett bra jobb från Tor och hans tik Myran .

Ingvar sköt oxå en tjur och Hasse en kalv, (väntar på att få foton för att lägga in ).

Jag vill även att Ni som har foton samt egna jakt upplevelser från jakten här i Tullingsås eller från Era egna trakter, maila mig gärna så lägger jag in det på hemsidan.

Det positiva är ju det fantastiska jakt väder som vi har, kan  inte minnas att jag upplevt sådant väder tidigare så långt in i november, ingen snö och just i skrivande stund +10 grader, så det ser nog ut att kunna bli jakt ett tag framöver innan vintern sätter stopp.

Förhoppningsvis har vi även lyckats att rekrytera en ny ung jägare till nästa år, Kea:s pöjk Mattias har deltagit både som postare och som hundkarl

Återkommer med mera senare.

Vid tangentbordet /Christer

Lördagen den 24 september, skulle visa sig bli lite av en speciell jaktdag
för mej!
Att jag och jaktgudinna Diana, skulle kampera ihop!.. under dagen! ..Vem
hade trott det.
Men nu när jag fått reflektion till det hela, och med facit i hand. Så
visst!? ..Visst låg det en känsla av mystik och förväntan, på den stundande
jaktdagen, som  ännu fortfarande låg i sin linda.

Det började redan, innan de flesta  klivit ur sin pyjamas och tofflor!  …
Långt innan jaktlagets hundar, hunnit drapera sig med diverse färggranna
pejlar och GPS:ar.
Det var då! ..Det var då, jaktdagen började på Bjäckerbacken.
På 50 meter uppenbarade sig en kviga
, bara som en föraning om vad denna dagen skulle ha i sitt sköte.
Solen började sakta att stiga, det verkade bli en fin jaktdag. Klockan närmade sig 09.30.

Jag satt där i allsköns ro, med en brasa av tjärved, kaffepannan hade just
kokat upp och jag lät den varma drycken väl smaka ur en av Stefan Nilssons
välgjorda kåsor.
Då uppenbarade sig,  Ko med kalv, som smygandes kom från Åsboskiftet och
poserade med hel bredsida, 40 meter från mej. Och utgången var ett faktum.
Då ropade Tor, som gick med sin tik Myran, på bortsidan ån, och frågade om
det gick bra, och om det var en kalv som låg där! Jag svarade att allt
hade gått bra, och att det var en kalv. Jag meddelade att jag snabbt skulle ta ur och sätta mej att posta igen.

För att återgå till Myran, så har hon i mina ögon, likt ”fula Ankungen”
förvandlats till en vacker Svan. Man har under åren, kunnat skönja att hon
varit underdånig,  viljeslös och nedslagen.
Kanske för att Lukas under sina jaktår, varit lite för dominant! ..Vem vet!?
Men frid över Lukas minne, en otrolig jakthund och familjemedlem.
Men livet går som sagt vidare, och Tor meddelade att han och Myran, kommer
att gå upp efter ån, och att jag ska vara beredd.
Jag blir meddelad på radion av Tor, att nu är det säkert älg på gång. För en
indikation på GPS-pejlen, säger att Myran dragit iväg i full fart, med
vittring av vilt.
Och snart hörs Myrans lugna upptag, för att sedan övergå till 80 skall/min.
vilket innebär ståndskall.
Med det går sedan lös i sakta gångstånd upp mot Kilflon, där Roger satt.
Men snart hörs i snäckan, Tor´s uppmaning till mej,  Pass upp! .. Drevet är
på väg i hög fart mot dej!. Älgarna hade kommit på spåren av Tor, och
tvärkastat.
Mycket riktigt, jag hör Myrans skall och jag meddelar Tor, att det snart
kommer att smälla.
Då ser jag till vänster om mej, 70-80 meter,  hur kon sakta smyger fram, med
Myrans ilskna skall i hasorna.
Men denna ko, har inte för avsikt att kliva ut i den öppna terrängen för att
blotta sig! Nej då. Hon smyger i riset och passerar mej på höger sida, för
att byta trakt och ge sig över en myrhals, och till säkrare mark.
Då lägger jag märke till följande, hon har med sig 2 kalvar! Jag står i
knästående och siktar in mej på den bakre kalven, och låter skottet gå.
Ingen reaktion på kalven!?
Ekipaget springer runt, och jag vet inte på vilken kalv jag skjutit!?  Jag
skjuter återigen på den bakre kalven, som går i backen.
Flyttar därefter bössan mot den andra kalven och låter Browningen med sin
308 tala, även denna kalv faller och blir liggandes. Då händer nästa
incident!
Kon går upp på bakbenen, lägger öronen bakåt, och med full kraft och tyngd,
sparka den liggande kalven. För att få den upp på bena igen.
Detta upprepar hon ytterligare en gång.
-Jag säger bara det!? ..Om inte den stackaren har gått hädan av en 308, så
har han ju utan tvekan blivit hemkallad av denna brutala holmgång.

Jag kopplade upp Myran, klappade och berömde henne för ett gott arbete.

Tor och Christer kom. Vi fikade och jag fick tillfälle att berätta om min
fantastiska dag, där jag faktiskt! ..För att prata idrottstermer, Gjort ett
äkta Hattrick

Vid pennan: Mats Axelsson

Så var september jakten över för i år, det blev en lyckad sista helg då Ronny började med att skjuta en kalv och en tjur på fredagen, han och Tisse (keas pöjk) såg inte mindre än sju älgar från sitt postställe denna dag. (Ronny är därmed upp i 7 skjutna älgar i år)

Lördagen blev rena eldoradot då det gällde antal skjutna kalvar, den första kalven föll för Ingvars bössa vid Gillerflonäset (pass 26), Rambo var den som troligtvis jagade fram den. Sedan skjuter Mats en kalv på Bjäckerbacken (kommer ko med en kalv), därefter får Tor med Myran tag i ko med två kalvar som även det går på Mats som skjuter på den ena kalven som ej gick i backen, utan det blev ett virrvarr av både kon och de två kalvarna med följd att han var tvungen att skjuta båda för att vara säker på att inte någon gick vidare sårskjuten.

I samma stund skjuter Lennart en kviga på pass B03, och får även 1  timma efter det möjlighet på flera älgar då det dök upp en ko och en skoveltjur på passet, men det var för risigt i skottriktningen så han valde att inte skjuta. (Bra kanske för den fortsatta brunsten)

Som jaktledare får jag nu efter avslutad September jakt ge en eloge till alla i laget för ett föredömligt uppträdande under jakten, utan vare sig sårskjutningar eller andra missöden.

Vi tar nya tag den 14 oktober.

/Christer A.

(PS. det kommer flera foton framöver)