Lördagen den 24 september, skulle visa sig bli lite av en speciell jaktdag
för mej!
Att jag och jaktgudinna Diana, skulle kampera ihop!.. under dagen! ..Vem
hade trott det.
Men nu när jag fått reflektion till det hela, och med facit i hand. Så
visst!? ..Visst låg det en känsla av mystik och förväntan, på den stundande
jaktdagen, som ännu fortfarande låg i sin linda.
Det började redan, innan de flesta klivit ur sin pyjamas och tofflor! …
Långt innan jaktlagets hundar, hunnit drapera sig med diverse färggranna
pejlar och GPS:ar.
Det var då! ..Det var då, jaktdagen började på Bjäckerbacken.
På 50 meter uppenbarade sig en kviga
, 
bara som en föraning om vad denna dagen skulle ha i sitt sköte.
Solen började sakta att stiga, det verkade bli en fin jaktdag. Klockan närmade sig 09.30.
Jag satt där i allsköns ro, med en brasa av tjärved, kaffepannan hade just
kokat upp och jag lät den varma drycken väl smaka ur en av Stefan Nilssons
välgjorda kåsor.
Då uppenbarade sig, Ko med kalv, som smygandes kom från Åsboskiftet och
poserade med hel bredsida, 40 meter från mej. Och utgången var ett faktum.
Då ropade Tor, som gick med sin tik Myran, på bortsidan ån, och frågade om
det gick bra, och om det var en kalv som låg där! Jag svarade att allt
hade gått bra, och att det var en kalv. Jag meddelade att jag snabbt skulle ta ur och sätta mej att posta igen.
För att återgå till Myran, så har hon i mina ögon, likt ”fula Ankungen”
förvandlats till en vacker Svan. Man har under åren, kunnat skönja att hon
varit underdånig, viljeslös och nedslagen.
Kanske för att Lukas under sina jaktår, varit lite för dominant! ..Vem vet!?
Men frid över Lukas minne, en otrolig jakthund och familjemedlem.
Men livet går som sagt vidare, och Tor meddelade att han och Myran, kommer
att gå upp efter ån, och att jag ska vara beredd.
Jag blir meddelad på radion av Tor, att nu är det säkert älg på gång. För en
indikation på GPS-pejlen, säger att Myran dragit iväg i full fart, med
vittring av vilt.
Och snart hörs Myrans lugna upptag, för att sedan övergå till 80 skall/min.
vilket innebär ståndskall.
Med det går sedan lös i sakta gångstånd upp mot Kilflon, där Roger satt.
Men snart hörs i snäckan, Tor´s uppmaning till mej, Pass upp! .. Drevet är
på väg i hög fart mot dej!. Älgarna hade kommit på spåren av Tor, och
tvärkastat.
Mycket riktigt, jag hör Myrans skall och jag meddelar Tor, att det snart
kommer att smälla.
Då ser jag till vänster om mej, 70-80 meter, hur kon sakta smyger fram, med
Myrans ilskna skall i hasorna.
Men denna ko, har inte för avsikt att kliva ut i den öppna terrängen för att
blotta sig! Nej då. Hon smyger i riset och passerar mej på höger sida, för
att byta trakt och ge sig över en myrhals, och till säkrare mark.
Då lägger jag märke till följande, hon har med sig 2 kalvar! Jag står i
knästående och siktar in mej på den bakre kalven, och låter skottet gå.
Ingen reaktion på kalven!?
Ekipaget springer runt, och jag vet inte på vilken kalv jag skjutit!? Jag
skjuter återigen på den bakre kalven, som går i backen.
Flyttar därefter bössan mot den andra kalven och låter Browningen med sin
308 tala, även denna kalv faller och blir liggandes. Då händer nästa
incident!
Kon går upp på bakbenen, lägger öronen bakåt, och med full kraft och tyngd,
sparka den liggande kalven. För att få den upp på bena igen.
Detta upprepar hon ytterligare en gång.
-Jag säger bara det!? ..Om inte den stackaren har gått hädan av en 308, så
har han ju utan tvekan blivit hemkallad av denna brutala holmgång.
Jag kopplade upp Myran, klappade och berömde henne för ett gott arbete.
Tor och Christer kom. Vi fikade och jag fick tillfälle att berätta om min
fantastiska dag, där jag faktiskt! ..För att prata idrottstermer, Gjort ett
äkta Hattrick
Vid pennan: Mats Axelsson
